Joel Nilsson älskar barn

Barn är fantastiska.. så oskyldiga, så fantasifulla, så ovetande om världens alla problem.
Idag var jag hos min granne på middag, det serverades oxfilé, ungstekt lax, sushi, potatis och någon korvbit och inte minst - vitt bröd.
Det vita brödet var främst uppmärksammat av den lille Oskar (eller Oscar), han fick hålla i, smaka, smula, delvis leka med, men framför allt - smaka denna vita brödbit. Det såg ut som att det var det roligaste han någonsin gjort... enda tills han fick en liten festis.
Denna festis var nog den absoluta höjdpunkten på lille Oskars kväll, han drack växelvis med en iver jag aldrig skådat, växelvis med en avsaknad av entusiasm. Härligt..

För mig var höjdpunkten när jag fick alla barnen att räkna leksaksbilarna som fanns att tillgå.. en snubbe ca 6år gammal var helt säker på att det var precis 12 bilar som han hade radat upp. Jag bad honom finurligt räkna dem igen men denna gång från det andra hållet och till min förvåning så blev det helt plötsligt 13 bilar! Oerhört intressant tänkte jag och bad en liten flicka i ungefär samma ålder hjälpa honom att räkna.
Hon kom fram till att det var 12 bilar från det ena hållet. När jag sen pekade på en av leksakerna och frågade om den verkligen var en bil fick hon plötsligt en väldigt misstänksam blick och kastade ett öga mot båten. Hon skrattade och hängde en sån där vetekudde över min arm och förklarade att den skulle vara där jämt, sedan puttade hon bort båten och började räkna bilarna igen. Nu var det helt plötsligt 11st.

För att stimulera dessa barns små outvecklade hjärnor bestämde jag mig för att vara lite extra pedagogisk och frågade hur många gröna bilar det fanns.
Flickan kom fram till att det bara var 1 medan snubben kom fram till att det var 2.. det blev en aggressiv diskussion över den bilen som enligt flickan var turkos men enligt snubben grön. Värden för middagen hjälpte till att lösa konflikten genom att säga att turkos är nästan grön så den får man tycka lite som man vill om. Och på så sätt var konflikten löst.

Barn är intressanta väsen och dom finner intresse i något så ointressant som en TV-bordslucka.
Jag kan inte förstå hur det kan vara så underhållande att öppna och stänga en lucka, men det är underhållande att se en 3åring sitta och undersöka luckor.

Jag smög iväg när det börjades prata om kaffe.. jag ville behålla den gnutta barnasinne jag har kvar och ge fan i att dricka kaffe.
En sak är säker, nostalgin flödade runt i grannens villa ikväll.. det var mer än 7-8år sedan jag var där på en liknande kväll senast och jag kan knappt förstå hur jag klarade av det utan alkohol. Tänk vad stelt Sverige hade varit utan alkohol, stela, oroade och tråkiga föräldrar på middagsbjudningar - nej tack.. tryck i folk några glas vin och allt det är bortblåst.


Heja sverige friskt humör, skjortan hänger utanför!

/Jållle
 

Gör dig själv hörd!



Namn:

Kom ihåg mig?


E-mail: (publiceras ej)


Hemsida:

Dina ord:

Trackback
Till startsidan
RSS 2.0