FF i veckan uppskattas
Nåt som kan vara ett problem för mig är att jag ofta säger vad jag tycker.. oavsett situation och ger mig ofta inte innan det är försent.
Det kan handla om egentligen vad som helst men då det handlar om lite känsligare saker så borde jag ibland bara hålla käften - både för min egen skull och inblandade.
Det skulle aldrig bli några konflikter om jag bara lägger mig i diskussioner och agerar dörrmatta.
Tyvärr så har jag i mina snart 21 år många gånger inte kunnat göra det.
Men sen vissa gånger tycker jag faktiskt inte att det varit värt att "ha rätt" med tanke på konsekvenserna som kommit.
Kan ta ett exempel som hände nyligen:
Jag ska ju studera till hösten är det tänkt och jag har haft grova problem med Studera.nu, skickat email till dom och fått som svar ungefär: Vi jobbar på det, skicka inga fler mail om samma ärende.
Självklart trodde jag på detta och tog det piano nån dag, sista ansökningsdag är endå den 15e...
Min mor, som inte är lika lugn som mig har varit nära nervösa sammanbrott stup i ett, hon har varit så stressad och tjatat å tvingat mig att skicka fler å fler email, ringa osv och tillslut tjatat ner mig på MIUN för att hämta ansökningsblanketter man skickar in via brev.
Hade jag åkt å hämtat blanketterna direkt och INTE sagt "lugna dig, det ordnar sig" så hade jag varit utan den sprängande huvudvärken eller träningsvärken i "arghetsmusklerna"(ögonbryn och käkmuskler) och min mamma hade inte behövt vara så orolig och framför allt: det hade inte blivit något "bråk".
Självklart hade jag rätt redan från början och fick chansen att säga i told you so, för när jag kom hem med blanketter å sånt så ser jag att alla problem med studera.nu löst sig, men det gjorde inte mig speciellt mycket gladare.
Det finns fler liknande situationer som den här då det inte blivit någon konflikt bara om JAG bara hade kastat in handduken eller viftat den vita flaggan och skamset erkänt förlust.
Tro mig, mitt arbetslösa liv är fullt av situationer som hör hemma i TV-serier, men här i bloggen har det inte märkts så mycket.
Det är ju bara enstaka fall det det står någonting smaskigt, egentligen vill jag skriva om alla mina åsikter och känslor å allt vad det är men det skulle kännas lite som att man står naken inför er... Visst, jag är snygg naken (lite för tanig men endå helt ok) och eftersom det är främst mina och iddes närmaste vänner som läser så kan jag inte skriva om dispyter eller om jag irriterat mig på er, även om jag fixerar namn så skulle ni endå märka vem eller vad jag skriver om.
Och till er som inte känner någon av oss... vafan läser ni för?! bloggen är ju fruktansvärt fjantig!
Jag fattar inte, det måste ju vara oerhört tråkigt att läsa för varken jag eller idde är någon blivande Nobelpristagare i litteratur, ett bevis på det får ni om ni kollar på klockan, det här inlägget började jag skriva innan 00.
Är det för att designen är snygg?
Den måste ni ju ha blivit less på..
/Jålle - bor hemma och börjar skämmas över det
Det kan handla om egentligen vad som helst men då det handlar om lite känsligare saker så borde jag ibland bara hålla käften - både för min egen skull och inblandade.
Det skulle aldrig bli några konflikter om jag bara lägger mig i diskussioner och agerar dörrmatta.
Tyvärr så har jag i mina snart 21 år många gånger inte kunnat göra det.
Men sen vissa gånger tycker jag faktiskt inte att det varit värt att "ha rätt" med tanke på konsekvenserna som kommit.
Kan ta ett exempel som hände nyligen:
Jag ska ju studera till hösten är det tänkt och jag har haft grova problem med Studera.nu, skickat email till dom och fått som svar ungefär: Vi jobbar på det, skicka inga fler mail om samma ärende.
Självklart trodde jag på detta och tog det piano nån dag, sista ansökningsdag är endå den 15e...
Min mor, som inte är lika lugn som mig har varit nära nervösa sammanbrott stup i ett, hon har varit så stressad och tjatat å tvingat mig att skicka fler å fler email, ringa osv och tillslut tjatat ner mig på MIUN för att hämta ansökningsblanketter man skickar in via brev.
Hade jag åkt å hämtat blanketterna direkt och INTE sagt "lugna dig, det ordnar sig" så hade jag varit utan den sprängande huvudvärken eller träningsvärken i "arghetsmusklerna"(ögonbryn och käkmuskler) och min mamma hade inte behövt vara så orolig och framför allt: det hade inte blivit något "bråk".
Självklart hade jag rätt redan från början och fick chansen att säga i told you so, för när jag kom hem med blanketter å sånt så ser jag att alla problem med studera.nu löst sig, men det gjorde inte mig speciellt mycket gladare.
Det finns fler liknande situationer som den här då det inte blivit någon konflikt bara om JAG bara hade kastat in handduken eller viftat den vita flaggan och skamset erkänt förlust.
Tro mig, mitt arbetslösa liv är fullt av situationer som hör hemma i TV-serier, men här i bloggen har det inte märkts så mycket.
Det är ju bara enstaka fall det det står någonting smaskigt, egentligen vill jag skriva om alla mina åsikter och känslor å allt vad det är men det skulle kännas lite som att man står naken inför er... Visst, jag är snygg naken (lite för tanig men endå helt ok) och eftersom det är främst mina och iddes närmaste vänner som läser så kan jag inte skriva om dispyter eller om jag irriterat mig på er, även om jag fixerar namn så skulle ni endå märka vem eller vad jag skriver om.
Och till er som inte känner någon av oss... vafan läser ni för?! bloggen är ju fruktansvärt fjantig!
Jag fattar inte, det måste ju vara oerhört tråkigt att läsa för varken jag eller idde är någon blivande Nobelpristagare i litteratur, ett bevis på det får ni om ni kollar på klockan, det här inlägget började jag skriva innan 00.
Är det för att designen är snygg?
Den måste ni ju ha blivit less på..
/Jålle - bor hemma och börjar skämmas över det
